Garderobsfyndad kjol och om att prata med kurator

Coat - secondhand, brand unknown
Jumper - hand-me-down, from NN07
Skirt - secondhand, brand unknown
Shoes - a gift from Emiilije, Dr Martens

I måndags invigde jag en favoritkjol som legat i källaren sedan jag köpte den i Stockholm när jag och Jennifer var där 2015; den var för liten då men visste att jag inte kunde låta den ligga kvar och det är jag så glad för nu. En av fördelarna med secondhand (fast rekommenderar inte att tänka så varje gång pga fyller lätt hela lägenheten med onödiga plagg då). Jag skulle egentligen till kuratorn på högskolan och luncha med Barret, men båda ställde in pga sjuka så jag blev hemma med plugg istället. Märker att människor fortfarande reagerar när jag säger att jag ska gå och prata med någon, men för mig är stigman borta. Att boka tid hos kurator eller terapeut för att ta itu med tankar är lika naturligt som att få en läkartid för ont i benet.

Nu ska jag sluta prokrastinera och fortsätta skriva på min och Anettes litteraturöversikt som ska in på söndag. Happy hump day!

On Monday I wore this beaut of a skirt for the first time since I bought it in Stockholm in 2015 when Jennifer and I were there; it was too small then, but I couldn't leave it. The perks of secondhand shopping, eh? Though, I don't recommend that mindset all the time as it'll easily fill your whole flat with unusable items. That day I was supposed to see a therapist at uni and eat lunch with Barret, but they both cancelled 'cause of illness and I was left at home studying instead. I still notice people reacting when I say I want to go and talk to someone, but for me, the stigma is gone. Booking a time with a therapist to deal with thoughts is as natural as seeing a doctor for a pain in the leg.

Now: time to stop procrastinating and keep writing on mine and Anette's paper that's due on Sunday. Happy hump day!