Om ledig tid med vänner och milen

IMG_3626.JPG
IMG_3630.JPG

Att säga till vänner "jag är på!" när de undrar om en vill hänga, som att komma ur ide efter månader av instängdhet. Att kunna stanna in i natten på balkongen och prata, åka hem först när en är trött och inte för att en måste. Att ha tid att beta av alla de små sakerna, ge uppmärksamhet på riktigt till de personer en tycker om. Jag uppskattar dessa extra timmar i livet så mycket mer redan.

Igår efter jobbet hann jag hem en sväng innan jag, Sofie och Barret handlade käk och umgicks till noll-ett. Vi åt kycklingtacos, drack kaffe, åt snacks och bara tog igen saker som hänt sen sist när vi firade min födelsedag. Utav vårt stora tjejgäng är det vi tre som bor i Borås, men med upptagna liv och knäppa scheman ses vi inte så ofta som vi vill.

Snart ska jag och Sofie ut och springa, en mil har vi bestämt. Jag kunde springa det med lätthet förr, men har byggt upp en slags nervositet över att ge mig ut på den sträckan själv (prestationsbajs osv). Eftersom Soffan är mer vältränad än mig hoppas jag att hon ska pusha mig genom mina eventuella dippar, är faktiskt taggad på att äntligen få ha den här sträckan bakom mig igen. Efter det sticker vi till Ulricehamn för lunch med Marika, Elin och hennes son Charlie. Blir fint ser ni! 

Hoppas ni får en underbar helg. Ni är underbara!

English

About being able to say yes to hanging out with friends again, like waking up from months of inclosure. Yesterday I spent the evening with Sofie and Barret, today Sofie and I are going running (10k!) and then heading to Ulricehamn to eat lunch with Marika, Elin and her son Charlie.

Hope you have a wonderful weekend. You are amazing!