Blombomb och dagdrömmar

Blombombar er idag medan jag dricker kaffe vid köksbordet. Daniel suckar av trötthet i badrummet och jag här. Det är bara två dagar kvar på den här arbetsveckan och i helgen ska vi brudar fira Sofies 25-årsdag. Den här dagen kommer tillbringas i biblioteket med Anette; vi har en jäkligt mastig kurs i textproduktion de kommande fyra veckorna, så nu måste vi ligga i. Men jag sitter och dagdrömmer mycket om resor jag gjort i livet, längtar tillbaka till specifika känslor på platser: magiska dagar i Edinburgh med Jennifer, när jag och Julia åkte längs Great Ocean Road i Australien, min och Daniels guldmånad i Melbourne, och så vidare. Kanske är eskapism ett sätt att överleva det gråa, påminnelsen om att solen återkommer och de långa dagarna likaså.

Vill också bara säga tack för att ni kommenterar och skriver här. Jag blir glad för varenda respons jag får, det blir ju så mycket roligare att blogga då.

English

Flower bombing you today while drinking coffee by the kitchen table. Daniel is sighing with tiredness in the bathroom, me too but here. There's only two days of work left this week and this weekend us girls are celebrating Sofie's 25th birthday. Today is being spent in the library with Anette; the course we've got now, in text production, is so full so now we've got to work hard. But I've been day dreaming a lot lately, about trips I've taken in my life; magical days in Edinburgh with Jennifer, when Julia and I drove along the Great Ocean Road in Australia, mine and Daniel's golden month in Melbourne, and so on. Maybe escapism is a way to survive the greyness, a reminder of that the sun will return and so will the long days.

I also want to say thanks for the comments you leave here. I'm happy for every response I get, it makes blogging so much more fun.