Vill inte, men räknar oundvikligt ner

IMG_6131.jpg

Jag räknar ner eftersom det är helt omöjligt att inte göra det. Varje vecka är det deadlines, därför har jag större koll på min kalender än någonsin och bläddrar fram till mitten av december minst en gång om dagen. Min enda final är den 20 december och efter det kan jag flyga hemåt till jul, Daniel, stor säng, snö (hoppas jag!), saknade vänner och familj. Men de jag lämnar kvar eller flyger åt motsatt håll i världen från, det känns helt obegripligt att inte ha dem i min vardag om sex veckor.

English

I count down because it's impossible not to. Every week there are deadline, that's why I know my calender inside out and flick forward until the middle of December at least once a day. My only final is the 20th of December and after that I can fly home to Christmas, Daniel, a big bed, snow (I hope!), and very much missed friends and family. But the people I'm leaving behind or flying the opposite direction in the world from, it feels impossible to not have them in my every day life in six weeks.