I torsdags mötte jag dig vid bussen, i samma land som jag

IMG_7045.jpg

I torsdags mötte jag dig vid bussen och det var nästintill overkligt att du stod där med resväskan, i samma land som jag. Facetime är bra, men det är verkligen en annan känsla av att hålla dig i handen, se dig i ögonen när vi pratar, känna doften av din parfym och få lägga mig i din famn när jag vill. Jag visar dig campus, mina föreläsningssalar skiljer sig från allt vi är vana vid på högskolan vi båda pluggat på, köper en kaffe var och går och pratar, går och pratar.

De senaste fem dagarna har vi skapat nya minnen på nya platser, ätit charkisar och ost, gått hur mycket som helst och tagit sovmorgon på hotellet. Ni ska få se allt vi hade för oss, när jag orkar redigera bilderna. Så länge får ni denna från på livets person i Glendalough (uttalas: Glendalock) i Wicklow-bergen.

On Thursday I met you by the bus and it was almost unreal that you were standing there with your suitcase, in the same country as me. Facetime is good, but it's a different feeling holding your hand, looking into your eyes when we're talking, feeling the smell of your perfume and being able to lay in your arms when I want. I show you campus, my lecture halls that differ from everything we're used to at the university we've studied at, buy a coffee each and walk and talk, walk and talk.

The past five days we've created new memories in new places, eaten cheeses and drank wine, walked for ages and had lie ins at the hotel. I'll show you what we've been up to when I can be bothered to edit the pictures. Until then, here's a picture of my best person at Glendalough (pronounced: Glendalock) in the Wicklow Mountains.