Me, too

Vänner, familj, bekanta, främlingar - så många har delat med sig, vissa med #metoo, vissa med så hjärtskärande erfarenheter. Mängden förvånar mig inte, men det gör mig så ledsen varje gång jag ser en till person dela, för att jag som kvinna redan vet hur det känns. Rädslan, tröttheten, frustrationen. Känslan av att aldrig bli tagen seriöst, aldrig bli lyssnad på, alltid bli ifrågasatt.

På högstadiet och även gymnasiet fick vi sällan duscha ifred. Kampen om att hinna först till omklädningsrummen för att låsa dörrarna från insidan var en grej på riktigt. Duschade helst inte, för risken för att tonårskillarna på andra sidan skulle springa in och glo fanns där jämt. I korridorerna greppade någon tag om brösten, i rumpan, låtsades krama någon kompis bakifrån men ville egentligen bara ta tag i brösten och hålla fast så att hon inte fick komma loss, upptryckta mot väggen.

På jobbet i en mansdominerad bransch fick jag höra att det fanns två typer av tjejer: slampor och horor. De som inte pratade, skrockade, skojade, satt tysta. Någon log lite obekvämt, men ingen sa emot. Jag slängde koppen i diskhon och gick.

Varje kväll jag någonsin varit ute på krogen har killar gnuggat sitt kön mot mig eller någon av mina tjejkompisar. En knuff för att bli av med dem har bara gjort att de fortsatt till nästa, inte lyssnat på ett nej. Aldrig är ett nej, ett nej för dem.

Killar och män är anledningen att jag inte vill gå till gymet själv på vinterhalvåret, för att jag tänker på hur jag är för svag för att försvara mig. Det är ingen som kommer att se mig om de väljer att följa efter i tunneln. Jag väljer bort den där lite kortare klänningen en sommarkväll, för om jag ska ta mig hem ensam vill jag inte ofrivilligt uppmana till något. Ni vet, lägger ansvar på mig själv för att inte bli attackerad. Går igenom stan valfri kväll själv och spänner hela kroppen när det ropas och visslas åt mitt håll, går in i flyktläge, håller nycklarna i näven. 

Alla tjejer jag känner har blivit utsatta för sexuella trakasserier. Flera har blivit sexuellt utnyttjade.

Det är inte någon i en blottarrock, det är inte en galning som gömmer sig i en buske, det är VANLIGA JÄVLA MÄNNISKOR med förjävlig och accepterad kvinnosyn. Samhället okej:ar att det sker. Men vi är trötta och har fått nog nu.

Me, too.